After-ski-karaoke?

För en månad sedan var det skidåkning utanför Nagano som gällde. Shinkansen och buss till Hakuba. Illröda tak och stygga berg runt om.

Stället, Green Plaza Hotel, var stort och kändes som något som byggdes under bubbelåren. Japans alltså – på 1980-talet.

Skidåkningen blev snabbt smörig i vårsolen. Alla liftstolpar hade krockskyddsmadrasser, men inte de två träd som stod mitt i backen. Vem vet de kanske var heliga. Efter sju år på turskidor längtade jag givetvis efter after-ski. Tji. Det var varma bad som gällde. Det fanns faktiskt inte en bar i hela hotellet – men väl karaokeboxar till uthyrning. Annars var allting japanskt välordnat med speciella skidskåp med kodlås till varje rum och rejäla skåp där man kunde ha sina saker efter utchecking för de sista åken. Roomservice kom med bentolådor och rummet var i två våningar där ett sovrum var med tatami för futon – rätt hopplöst jag fick lägga tre på varandra.